Som flera säkert har märkt så dyker det upp olika aspekter kring dyslexi. Såg en artikel om en av skådisarna i Beverly Hills hade dyskexi, målades upp som ett svårt handikapp, men det beror även mycket på om man har svår eller lätt dyslexi och när det hela upptäcktes. Hans dyslexi hade tydligen upptäckts i tidig ålder, vilket kan både vara synd och bra. Då det finns en del förutfattade meningar om dyslexi. Men då jag själv har personer i min omgivning med dyslexi som inte ser det hela som ett problem och de som ser det som ett probelm då de har tagit till sig av de förutfattade meningarna som finns, men inte alltid uttalas högt. Men det är som mycket, det hela är vad man gör det till!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2732509.ab

Måste vara en av de sista som har sett att det ska komma ut en tredje version av the Sims under nästa år (2009). Det verkar inte vara några större förändringar som när the sims2 kom. Nu är det ungefär samma typ av grafik, men även att simmarna ska kunna planera i förväg, och ha sina specifika drag och kunna röra sig runt i kvarteret. Men annars känns det som det lite småsaker som har fixats till. Men vem vet det kanske kommer ut en till version om några år. Utvecklingen går framåt både med tekniken och vad som efterfrågas.

Att läsa distanskurs och göra proven på nätet är en sak, men när det inte går att komma in på sidan är det en annan sak. Inte det viktigaste i livet, känns så typisk när man sätter sig vid en annan dator för att försöka med det hela och få ett nytt perspektiv på det hela. Lite jobbigt att läsa fyra kurser parrallellt med varandra, får fundera hur jag ska göra. Tre är distanskurser och en har verkliga lektioner och den är intressant.

Händer en del mystiska saker när man är ute och ser sig om, man ser folk och gör olika iaktagningar, vissa kommer man ihåg bättre än andra. En som jag kommer ihåg är en kvinna kring 35 år kliver på tåget som är proppat med folk, hon pratar i mobilen. Inget ovanligt, men hon är tyst längre stunder och säger oftast "va sa du?", "hör inte vad du säger" när hon väl såger något. Känns som en telefonkonferans, då hon står tyst mellan två stationer ca 5-7 min om inte mer. Då hon plötsligt börjar prata om annanas. Ingen aning om vad det kan handla om och bryr mig inte direkt, förutom att hon stog brevid och irriterade en lite. Stog själv upp i tåget och höll i mig i en stång och naturligtvis lutar hon sig mot den och tänker inte på att jag har handen där eller så bryr hon sig inte. Så hon står relativt nära mig, så varje gång hon säger något känns det som det blir riktat mot mitt öra. Men det är väl en del av upplevelsen när åker tåg, att det finns olika sorters människor och vissa minns vi och andra ser vi inte ens!

Tydligen så brydde jag mig lite om det, då jag tydligen var tvungen att skriva ner det hela, typiskt. 

Kom att tänka lite snabbt på något som sades på TVn för några dagar sedan, så funderingen är, blir man aggressiv av hårdrock? Det var några låtar som gjorde en mer aggressiv än andra kommer inte ihåg vilka det är.