Har på ett eller annat insätt att det finns både fördelar och nackdelar med att cykla. Det finns de som är så vanna vid det hela att de knapt märker andra personer på vägen och de som cyklar mot rött ljus. Har för mig att cykel räknas som ett fordon. Medan det är skönt att komma fram snabbare än vad man skulle ha gjort om man hade gått, plus att det blir motion på ett helt annat sätt än vid annan transport.

Var en vända på stan på en evighet känns det som, tänkte kolla på en polotröja som jag hade kollat in tidigare på en affär, men den känndes inte alls lika lockande som förut. Blev att man handlade några småsaker på en annan affär, där expediterna pratade var de skulle äta lunch medan man blev expiderad, men hade trots allt sagt några vänliga meningar till en innan så blev inte lika irriterad som vid ett tillfälle tidigare.

Kom ihåg början på en låt, Life is a misery och en del låten. Har funderat och klurat på vad det kan vara för låt, men till slut släppte det. Innan en lektion, så det var väl tur i sig själv. Men den första versen har kännts lite relevant vid vissa tillfällen under dagen och den gångna veckan.

För första gången på länge har jag samma inre känslor som jag hade på gymnasiet. Men känslorna som jag har nu bottnar i samma sak, men det som är skillnaden är att jag har ändrats sedan jag gick i gymnasiet. Är inte samma person, umgås inte med samma människor, men ändå finns det några som kan trycka på de rätta knapparna så att de kännslorna ska komma. Känner likheterna med en person från den tiden. Men det som gör det hela mer komplicerat är att man har som sagt förändrats. Man ser inte på saker på samma sätt, utvecklats, vågar mer. Men om vissa saker händer så är man tillbaka där, kännes samma ilska och frustration, kanske inte rätt ord att beskriva det hela med. Ibland är det som man är tillbaka på gymnasiet och tvingas tillbaka till sin gamla personlighet. Får se vilken rikning det tar den här gången?

Vad lätt en del har att dra slutsatser, nämnde att halva kursen är klar imorgon. Då var det mer eller mindre en som hoppade på mig och sa något i stil med så du ska inte göra något mer. Vilket inte var det jag menade, men det är sånt som gör att man inte harlust att berätta hur det egentligen ligger till med en del saker för vissa människor, då de är så himla snabba på att dra slutsater om vad det är det man egentligen menar.

Men det kommer säkert att dra jämnt ut senare i livet, då man ska akta sig för att dra för snabba slutsater. Jag vet inte allt om människan och hon vet defenetivt inte allt om mig, men får se hur det hela slutar.

Men som en sa åt en, man ska inte vara ett offer. Så kör min väg, då jag har mina kurser att klara av och de har sina. Men samtidigt kan man inte strunta i alla kursare då det finns de som hjälper en och de som man kan hjälpa.

Men får se hur det hela slutar, om det blir flera felaktiga antaganden och missförstånd.

Man har inte roligare än man gör sig.

En person nämnde att förkunskaperna som man lämnar gymnasiet med inte är tillräckliga då man kommer till universitetet. Precis vad man känner att man vill höra när man börjar med något nytt och något man gillar att hålla på med. Att ens förkunskaper inte är tillräckliga, då det vände sig till oss studenter känns det lite som om det är vårt fel också och inte någon annans.

Har väl vart en del funderingar och tankar kring diverse olika saker.

Terminen har precis startat så man får göra det bästa, försöker avsluta en del sommarkurser som jag har läst, men det värkar som de inte vill bli avslutade. Läser även lite mycket nu o början. Min första krock är redan imorgon, så får se hur det slutar, men har väl redan bestämt mig för vad jag ska gå på.

Det är nån som har ställt en kasse med äpplen i trappuppgången i ett hus där jag känner en person. Syftet är väl att folk ska få ta, men det luktar något otroligt, plus att de såg inte så frächa när jag såg dem i söndag, men de är tydligen fortfarande kvar.

Var några som har någon typ av studentfest här i huset, såg det när jag kom hem. Var sprit på marken och det spelades hög musik. Så brukar styrelsen klaga på mig emellan åt, varför har jag ingen anledning, men de är väl sådana som kör med särbehandling, får ta upp det lite på något möte senare.

Såg en sak som fick mig att fundera, det nämns lite då och då att det är babyboom, men det är endast de stora man ser det nämnas kring när de får tillökning i familjen. Medan det finns stjärnor som man inte ens visste att de hade barn, fast man känner till dem. Jag kan lika gärna undra varför det inte är lika stor uppståndelse när vanliga människor får barn egentligen.

Kommer det alltid vara på det sättet att folk behandlas olika, även i miljöer där vi alla ska bedömas på ett lika sätt, fast vi har skillnader som gör oss olika. Då några får tillbaka något, men en person behöver vänta, då det finns något som behöver tänkas över. Varför kan då inte alla få tillbaka det samtidigt då det är några som behöver vänta. Då det blir behandling på olika sätt, men alla har väl rätt till att bli behandlade med samma respekt? Eller är det olika omständgheter som gör våra skillnader, då vi alla har olika intressen som påverkar våra val och beslut. genom våra olika intressen lär vi oss olika saker som gör oss till dem vi är. Men det är tydligt att det är vissa som behöver en hårdare yta för att klara sig i verkligheten, då den inte är som i böckerna. Vilket det finns personer i ens omgivning som får en att påminas om det, ibland kanske det helt enkelt är bättre att ta några steg tillbaka och ta fram en del av den personen man var förut, så att man klarar av de olika hindren som kommer att komma i ens väg mot det slutliga målet.

Även om det endast handlar om särbehandlig på låg nivå, så kan det säkert leda till större särbehandlinagar som kan kännas som man blir dåligt behandlad av en eprson som borde ge alla en likvärdig behandling på det är en del av yrkesproffisonalitet eller?

Men den slutliga frågan är väl om man vill gå tillbaka till någon man var förut, då man har utvecklast till den person man är idag.